Min farmor dog för en tid sedan och vist har jag varit ledsen men på något sätt så känns det som att hon ny slipper sitt sjukdomsfängelse som har har hållit henne dom senaste åren.

Jag vet inte om det är för att jag tänker mycket på henne eller vad men den senaste tiden har jag kommit på mig själv med att göra gester som var så typiskt henne och det känns liksom mysigt att jag gör det. Som att hon är med mig på något sätt.

Idag har jag varit på grönan och haft så mysigt och roligt med en gammal god vän!
Jag har inte bloggar på ett tag för det är deprimerande att läsa mitt eget patetiska depp men idag har jag haft kul och varit lite lycklig.
Saker och ting är rörigare än aldrig förr och sorg har infunnit sig i mitt liv i form av dödsfall men när jag gör saker som får en att må gott i själen så lättar alla små stenar i bröstet lite.

Vädret var ruttet idag och Lenny kravits var vell så där men ölen var god och inte lika många som dom har en tendens att bli och jag var till och med så barnslig att jag köpte sockervadd och popcorn, helt underbart!
Jag har fått goda råd som jag känner att jag kan följa så idag unnar jag mig själv att må fint!

Min vän på jobbet har en jättefin tjej som stöttar och älskar honom.
Jag är just nu så avundsjuk och olycklig för jag vill också ha det.
Just nu är jag i och för sig drängfull men ändå lite olycklig. Det är mer en konstant känsla hos mig, den här avundsjukan och olyckligheten och jag är rädd att ingen rebound förhållande kan laga det.

Jag har mer eller mindre inlett ett förhållande med en man som jag inte älskar. Om sanningen ska fram så får det mig inte att känna mig lycklig, bara mindre ensam.
Jag är trött på att vara stark. Jag vill bara ha någon. Någon som sätter upp hyllor åt mig och fickparkerar när jag inte vill. Jag har tappat all tro på att hitta den här "stora kärleken" så det kanske är lika bra att bara hitta någon som tar hand om en och nöja sig.
Som det är nu så känner jag mig ganska trygg, omtyckt och omhändertagen men inte nykär eller pirrig i magen.

Jag är som sagt lite deppig just nu men jag har en vän som alltid kan muntra upp mig bara för att vi har så roligt.
Vi har till exempel gått i veckor och pratat värmländska och dragit smala Sussie citat.
Igår pratade all om att han ska flytta sitt kontor till ett annat ställe och då kan inte vi hänga lika mycke som innan så det är ju lite tråkigt, då kom det bas helt spontant:
- jag döööör om du flytter!!!
Det blev liksom sjukt kul så det kommer bli jättetråkigt när han flyttar.

....så jag tar en av varje.
Just nu vet jag inte alls vad jag håller på med, jag är så törstig efter uppskattning. Jag har träffat en kille, han är lite farlig, håller på med skumraskaffärer och kommer helt klart att locka in mig i skit men han tycker om mig och talar om det för mig hela tiden och det är det jag tror jag gillar.
Det kan även vara det faktum att jag har en tendens att välja killar som är raka motsatsen mot den innan.
Rent känslomässigt är jag helt platt, vissa säger att känslor ska växa fram, andra säger att man bara vet. Jag har fan ingen aning hur det ska kännas eller om det ska kännas alls, man kanske ska nöja sig med någon som man kommer bra överens med och släppa allt skitsnack om "den stora kärleken"

Jag gör mitt bästa för att inte deppa över beslutet att blåsa av hela kär på avstånd grejen. Det går sådär, antar att alla sitter i hallen och lyssnar på Molly sanden samtidigt som dom storgråter.

Det värsta är att jag inte exakt varför jag är ledsen. I grund och botten så är det nog för att jag känner mig blåst.
Jag har inte just haft problem att fixa killar men när jag hittar något som jag vill ha så får jag det inte.
Jag är arg och besviken och jag vill veta vad jag har gjort för att förtjäna att vara kär och lycklig.
Jag har liksom kommit i den åldern då alla gifter sig och skaffar barn, även jag är ju en av dom flickorna som vill träffa min drömprins och skaffa barn och leva lyckliga i alla sina dagar men i stället blev jag en hoppfull, naiv 25åring med fortplantningsutmaningar.
Med andra ord, inga barn för min del och när det gäller dejtandet så ser det lite mörkt ut.
Jag vill ha June Carter/Cash-kärlek
Jag vill va dirty dancing-kär
Jag vill ha en huset fullt-familj
Jag vill träffa en helt egen Harry goldenblatt

Min mormor och morfar var gifta i 54 år, dom var bästa vänner och äkta makar hela livet. Finns såna äktenskap numera? Jag kanske är bortskämd när det gäller lyckliga äktenskap. Man kanske borde sänka sina krav och nöja sig som många andra. Fyrverkerier och evig lycklig kärlek kanske är skitsnack ändå. Man kanske inte ska träffa någon som får en att känna sig underbar i alla lägen, man kanske ska nöja sig med att saker och ting funkar och känns ok.

En kompis till mig är, om möjligt, ännu värre än jag när det gäller snusk. Han berättade att om man ligger med någon, kommer och sedan fortsätter ändå så liksom vispas äggvite ämnena i sagget och man kan faktiskt vispa maräng i ett kvinnligt sköte.
Han hade vist prövat, dock prövade han inte att grädda "marängen" men enligt honom så blev den fluffig och fin.

Förstår ni att den här människan kan få mig att asgarva på mina värsta dagar?

När jag blir så där ultraledsen som bara tjejer blir så kan jag nästan ta ett steg ifrån mig själv och se hur patetisk jag ser ut.
Är det onormalt att hantera sin olycka som tredje person.
Sedan jag kom hem från jobbet har jag suttit på hallgolvet och lyssnat på deppiga låtar med darrande underläpp och skakande av karatetårar som forsar och känt mig oönskad och värdelös.
När är det min tur att få det jag vill ha?

Jag sa ifrån idag. Jag kan inte fortsätta prata med någon som jag tycker om eftersom den personen finns på andra sidan jorden.
Han kanske aldrig kommer tillbaka och jag har inte kunnat tänka på någon annan så länge det har funnits en lite chans att han en dag ska vilja ha mig.
Jag måste försöka gå vidare. Dessutom har jag lärt mig genom åren att jag är snygg, charmig, bra i sängen men väldigt lätt att lämna och komma över.
Jag blev rädd att han en dag skulle ändra sin status på face book och där står jag sårad och snopen.
Jag ville helt enkelt avsluta innan jag blev avslutad.

Det som knäcker mig mest är att alla säger att jag är så snygg och smart och vissa vill ha mig men dom som jag vill ha vill inte ha mig.
Jag är hellre ful och lycklig än snygg och olycklig.

Some nights, I stay up cashing in my bad luck
Some nights, I call it a draw
Some nights, I wish that my lips could build a castle
Some nights, I wish they'd just fall off

But I still wake up, I still see your ghost
Oh Lord, I'm still not sure what I stand for oh
What do I stand for? What do I stand for?
Most nights, I don't know anymore...

This is it, boys, this is war - what are we waiting for?
Why don't we break the rules already?
I was never one to believe the hype - save that for the black and white
I try twice as hard and I'm half as liked, but here they come again to jack my style

And that's alright; I found a martyr in my bed tonight
She stops my bones from wondering just who I am

Well, Some nights, I wish that this all would end
Cause I could use some friends for a change
And some nights, I'm scared you'll forget me again
Some nights, I always win, I always win...

But I still wake up, I still see your ghost
Oh Lord, I'm still not sure what I stand for, oh
What do I stand for? What do I stand for?
Most nights, I don't know...

Well, this is it guys, that is all - five minutes in and I'm bored again
Ten years of this, I'm not sure if anybody understands
This one is not for the folks at home; Sorry to leave, mom, I had to go
Who the fuck wants to die alone all dried up in the desert sun?

Som vanligt så drömmer jag mycket när jag snoozar. Sist drömde jag en superläskig mardröm men den här gången blev det en het dröm om Anton Hysén, mums!
I mina drömmar är han hetro i alla fall.

Jag har ett hål inom mig som jag har försökt fylla igen med sprit och tillfälliga bekantskaper men inget hjälper. Jag trodde inte att jag skulle hitta någon som var så svår att komma över

Jag har precis haft en livlig diskussion med en av mina bästa arbetskollegor. Hon är 9 år äldre än mig och helt övertygad om att jag en dag kommer att tänka precis som hon men jag tror inte det. Hon har en bra lägenhet och är förlovad med en kille som hon älskar, jättebra. Hon är helt övertygad om att alla vill ha trygghet och veta precis vad man får jämt men jag vill inte det. Jag vill ha äventyr och lite spänning och kanske bli lite överraskad ibland. Fast anställning är lite av en boja för mig och jag vill ha en egen lägenhet bara för att känna frihet att göra som jag vill.
Jag tror inte att jag kommer att leva lycklig med någon i alla mina dagar och framför allt tror jag inte att allt löser sig bara jag blir kär. Det är ju då problemen dyker upp!
Självklart vill jag också ha någon att älska som bara är min men jag räknar inte med det i nuläget och jag tänker inte sitta på den här arbetsplatsen och bli förbittrad det är en sak som är säker!

För ett tag sen hittade jag en kille som jag tyckte om. Sen blev känslan lite som någon av lapparna som folk satte upp hemma i Norrland på hembyggdsgården. Först var lappen hel och ren och färgerna talade ett tydligt budskap. Sen regnade det och lappen blev blöt. Sen sken solen på den så den bleknar, man kan fortfarande se va det står men papperet blir tunnare och till slut sitter inte lappen där längre men falurödfärgen är starkare röd på just den platsen där lappen satt.

Vad har jag gjort folk egentligen?!
Mina vänner behandlar mig som om jag vore cyanid och jag får bara kärringgnäll på jobbet!
Jag har nog med mitt eget! Jag orkar inte med det här!

Jag är den typen av flicka som alla tycker om men ingen vill ha.

Just nu känner jag mig väldigt ensam och försöker fylla tomrummet med... Ja, fylla.
Jag dricker för mycket och gör dumma saker och dagen efter får jag bakisångest, och min bakisångest är inte att leka med.
En del av mig vill hoppa från en bro eller svälja massor med piller, inte för att dö utan för att någon ska ta hand om mig. Jag vill slippa vara stark när jag mår dåligt men det känns inte som att någon finns för mig som kan hjälpa mig genom det här. Jag har alltid tagit hand om mig själv men nu orkar jag inte!
Om jag drar ner gardinerna och gömmer mig så ingen ser så kanske det går över.