Mina arbetskompisar är ett stadigt grabbgäng på 5 gaddade killar och dom är i arbete att planera svensexor för sina vänner titt som tätt, som en blixt från klar himmel så slog det mig: kommer jag att få anordna svensexor?

jag har ju som bekant nästan bara killkompisar, ialla fall mina närmaste vänner är killar så det naturligaste vore ju om jag anordnade åt mina vänner, frågan är om jag själv blir utesluten från min egen tillställning eftersom det i regel är ett grabbigt fenomen och hur mycket jag än skulle vilja så har jag ju ingen snopp.

alternativet är att jag bli placerad i mina kompisars flickvänners möhippor tillsammans med ett gäng tjejer som jag (med undantag för bruden) förmodligen inte känner, såna tillställningar brukar lida brist på det som jag tycker är viktigast: hoppande jättebröst och avklädning till musik.

Bara det att jag ligger på Batman varenda onyktert tillfälle att jag ska få vara bestman på hans bröllop och han ständigt ger mig ett kanske. Wen (flickvännen) har godkänt på villkoret att jag måste ha smoking och det kan jag mer än gärna gå med på, allt klär en skönhet och ett klädval som bara osar sex and the city 2.

Det jag vill ha sagt att när tiden kommer för mina ständigt förökande och ogifta vänner att göra ärbara människor av varandra kommer jag inte alls att ha den roll jag skulle vilja ha utan jag kommer att ställas mellan min stadiga roll som killkompis och mitt ännu stadigare, för att inte säga permanenta kön. om jag fick min vilja igenom så skulle jag vilja vara bestman, killkompis och tjej på samma gång!

Efter gårdagens lilla relations-show tänkte jag och min Truckis ha torsdagsmys ala tradition. På menyn står hemgjord ärtsoppa med rimmat sidfläsk och pannkakor och om pannkakan inte är sötsliskig nog så blir det nog en massa pussar och myset i soffan jag har blivit bestulen på den här veckan.

Jag känner mig så husmorig när jag lägger ärtor i blöt, det är nästan så man ska ringa mormor och berätta så att hon blir stolt över mig.

Och det fick Truckis smaka på när han kom hem till mig. Jag var så besviken att jag inte fick mina mys-eftermiddagar med honom som jag hade sett fram emot så jag blev arg, slängde ut honom, bad honom att komma tillbaka bara för att kunna skälla på honom mer, vi gjorde slut en liten stund för att sedan inse att det faktiskt inte var det vi ville. Först då kunde vi prata utan att skrika och han lättade lite på sin tjurighet som ett av hans mindre charmiga drag.  Klockan var då ca 2 på natten och dagens första puss utdelades varpå jag tänkte berätta den lilla nyheten att min mamma vill att jag ska ta hand om en av hennes pensionerade hundar och detta berättar jag genom att (lite klumpigt) benämna vovven som en bäbis bara för att den är så söt!

Truckis får hjärtattack eftersom han tror att jag är på smällen men det går ju som tur är över när jag rättar mig. Sen gjorde jag ett av mina så försök att klämma ur honom det stora Ä-ordet men misslyckades i vanlig ordning, jag vägrar säga det först eftersom...eftersom jag är envis.

Jag skrev det här igår så det är likson förskutet en dag.

Det här tänker jag på ofta!
När jag åker tunnelbana och kliver av där jag bor så tänker folk:
-oj, bor hon här.
Det finns ingen annan anledning att kliva av i huvudsta om man inte bor där. ibland tänker man:
-WOW! Bor hon här!
för det finns ställen där man skulle vilja bo men aldrig skulle ha råd att bo på och även där kliver man bara av om man bor där, undantaget är när festklädda personer kliver av där då tänker man:
-Jaha, är det fest här.

Bland annat det här brukar jag tänka på när jag åker tunnelbana.