Jag har mer eller mindre inlett ett förhållande med en man som jag inte älskar. Om sanningen ska fram så får det mig inte att känna mig lycklig, bara mindre ensam.
Jag är trött på att vara stark. Jag vill bara ha någon. Någon som sätter upp hyllor åt mig och fickparkerar när jag inte vill. Jag har tappat all tro på att hitta den här "stora kärleken" så det kanske är lika bra att bara hitta någon som tar hand om en och nöja sig.
Som det är nu så känner jag mig ganska trygg, omtyckt och omhändertagen men inte nykär eller pirrig i magen.