Jag har blivit något jag aldrig varit förr, En duktig elev! Mina klasskompisar frågar mig saker och jag kan hjälpa dom, det är en konstig kännsla för en som har kämpat i special-klasser med specialanpassade studiemedel hela livet.
När jag sökte till den här utbildningen var jag så spyless på allt vad special hette, Jag är är så trött på att regler som gäller för min klass inte gäller mig och jag är trött på lättlästa böcker och små mappar med mitt namn på eftersom jag aldrig fick göra det resten av klassen gjorde.
Nu är jag en elev som alla andra, jag får ingen särbehandling och jag läser samma böcker som mina klasskompisar och jag gör det så jävla bra!!!
Jag är så gräsligt nöjd med mitt val av utbildning, jag har roligt och är bra på det!

Förra veckan satt jag uppe och tittade på ett debatt program som kanske till och med hette debatt, kommer inte ihåg just nu, det var i alla fall med Birro och gänget.
Debatten handlade om dokusopor och den här Merall har tydligen någon form av rekord i deltagande av dessa så hon var där. Gästade gjorde också några "mammas pojkar"-deltagare och robinson-deltagare bland annat den här Kristian som uppförde sig som ett ärke-ärsel i bästa primetime tv. Självklart vill man ju tro att mycket var ihopklippt för att få det att se ut som han var det här prakt-ärslet som vi bara älskar att se på men jag är rädd att all mediaträning i världen inte skulle kunna göra den här mannen till en älskad b-kändis, varje steg han tog var ett klavertramp och godorna hoppade för glatta livet i tv-studion.
Jag menar inte på att han är djävulen själv utan att han helt enkelt säger allt vad han tänker på och utrycker sig klumigt och långdraget vilket resulterar i att det finns gott om utrymme för åhöraren att missförstå med flit och han har en en chans att räta upp diskutionen innan det är för sent, ett exempel:
- Jag skulle aldrig vara med i någon annan dokusopa än robinsson, den är lite finare eftersom den handlar om överlevnad.
Det är ju självklart att det var vad vi alla tänkte och robinsson är dessutom en av dom mer underhållande dokusopor men man ska akta sig för att säga det i ett rum fullt med folk som bara väntar på att bita huvudet av en.

Beträffande Merall (jag vet inte hur det stavas) så klandrar jag henne absolut inte för att hon har valt en sådan karriär, hittar man något man tjänar pengar på och gör bra så varför sluta? hon har ju inget att förlora förutom ett privatliv och det försvann redan första gången hon började gapa inför kameror.

Under hela programmet satt jag på helspänn och väntade, men det kom aldrig! Erik Billing var saknad i den debatten, vi pratar om en man som aldrig ger sig och som kan piska folk blodiga med sin vassa tunga. Jag kan knappt fatta att han inte var där, han måste ha tackat nej för jag har svårt att tro att han aldrig var inbjuden.

när jag var på väg hem här om dagen gick jag och funderade: av någon anledning så sätter jag upp folk jag inte gillar på höga pidestaler, för att när dom faller så faller dom långt.
Jag ser bara ingen anledning att hata och vara otrevlig med folk som har sårat mig för att jag vet att dom får igen för eller senare ändå på grund av deras beteende.
Jag talar helt enkelt om att hur jag känner och sedan låter jag det vara.

Vissa kallar det lättja eller lathet men jag och Jo kallar det karma!

just nu gör jag praktik på Sterilen på karolinska och igår hade min handledare planer för mig att jag skulle få gå upp till Thorax (hjärta och lungor) och titta på deras op-avdelning men personen som jag skulle gå med var sjuk så jag kunnde inte, sen får jag reda på att dom hade en hjärttransplantation igår som jag kunde ha varit med och tittat på om inte sköterskan blivit sjuk. 
vilken chans jag missade!!! skit också!!

Missuppfatta inte det här nu alla nyblivna mammor där ute men jag blir så trött på alla som föder barn!
Jag tvivlar inte en sekund på att det är det största som hänt att dom blir med barn och det är så mysigt och jättekul men jag blir helt slut av att sprudla av glädje och vara glad och spela förvånad för alla som blir med barn, det är ju så att alla vill vara speciella och det förtjänar man när man något så stort ska hända men jag orkar snart inte gulla med alla!!!
Det är så att ALLA blir med barn nu och det blir tröttsamt att tappa hakan varenda gång någon ska ha barn och knappt har slutat med blöjor själv. Jag har helt enkelt vant mig vid att världen ser ut så här och nu fattas bara att andra fattar det så jag slipper spela överlycklig och förvånad. Visst blir man glad för att dom ska få uppleva livets små underverk men personlign så kanske det skulle bli en mer äkta reaktion från min sida när bäbisen väl kommit och den är förkroppsligad och har en liten personighet.    

Är jag en vidrig och hämsk kvinna som känner så här?

dom senaste dagarna har jag av någon konstig anledning hela tiden återkommit till ämnet greker.
På bussen tisdags satt en liten kille och påstod att alla greker var håriga och tjejen som var med honom sa att hon minsann va grek och hon kände bara normalhåriga greker i solna och att hon nog kännde alla greker i hela solna, och hon har nog rätt. Jag träffade även grannen mittemot som är en stor mysig grek, han skojade och log och såg bara ut som en mysig grek.
Jag har en stark uppfattning (bekräfta eller dementera) av att greker är sjukt familjära och nästan alltid rör sig i "flock", deras högtider är nästan uteslutande stora familjefester och matorgier med mycket ostar, ozo och kött och det ropas opa till höger och vänster.
jag har även inbillat mig att greker ofta avrundar sina singelliv tillsamans med en annan grek, inte för att dom måste, som i många andra kulturer, utan för att dom vill vara med en annan grek.
Jag skulle tycka det var både mysigt och jobbigt med en sådan stor familj men kanske mest mysigt, jag skulle gilla att stå mina kusiner närmare och kanske träffa mina fastrar och morbröder oftare men kanske är grekiska familjer lite väl eldiga eftersom det är sådan stor skillnad mot min familj. 

Dagens upptumme till Grekerna!

jag hade jätteroligt på både böfhus och pattis!

mer än så behöver ni inte veta!!!

Nu ska jag dela med mig av lite bilder som jag helt enkelt inte har lagt ut tidigare på grund av slarv, tidsbrist eller ren och skär lathet:


Den här bilden är tagen på tunnelbanan när vi är påväg från Zombie walk stockholm i okt. det var riktigt kul och det va många som kom och tittade när vi gick genom stan stönandes och letade hjärnor att äta.




Här är min bröst-tattuering som efter mycket om och men är klar, jag blev mycket nöjd.





Här är jag och min lilla Xingu-råtta (hon kallas så) bilden är tagen för en stund sedan och om ni tycker att jag ser slö ut så beror det på att jag har råkat på en släng av feber. Jag vill noga påpeka att i ett ordentligt hem har brödrosten sin plats mellan projektorn och USB-cirkuskanonen.

PSST Jag har Rövers Elit-mysbyxor på mig, han glömde dom när han va här så vi slogs till döden om dom när han hade åkt och jag vann.



Den här bilden är från i sommar när jag gjorde ett stark försök att lära mig åka bräda, efter mycket tränande fixande jag faktiskt en ollie (!) här är jag till och med klädd för tillfället, jag kanske trodde att det skulle gå bättre då.




Det Här är årets Halloween-kostym, för den som inte ser det så föreställer jag the king of pop him self och om nogon frågar mig så tycker jag att jag lyckades ganska bra i år. (det är Korviz som har stått för sminkningen)

ok nu har jag kommit på mer som jag vill ha:

Jag vill ha breda påslakan så jag slipper stryka det enda jag har när jag har tvättat det
munspelslektioner (det är fan svårt att lära sig spela munspel)
Ett namnhalsband i silver (ett sånt som Carrie har)
vin,sprit eller skumpa (det heter ju fylla år)


det är alltid så svårt att komma på vad man vill ha så här på rak arm men jag försöker men självklart uppskattar jag ett hemmagjort kort eller en kram lika mycke, så jävla girig är jag ju inte...men nästan.

ibland blir jag kvar i min egen vardag och då frågar jag mig själv: är det här allt?
just nu befinner jag mig i en punkt i livet då jag känner att jag är på väg och något händer, jag är mina drömmar på spåren och dom känns inte så långt borta som innan, men av någon underlig anledning kom jag och tänka på dom gånger då jag hade kört fast, jag var arbetslös och fattig och kom ingen vart. Då frågade jag mig själv om det här var allt? blir det inte mer? var det här allt jag skulle uträtta? och jag kommer alltid fram till samma svar: SÅ FAN HÄLLER! jag ska göra mer och jag ska vara lyklig när jag gör det. Jag vill ha allt, det kan hända att det är mycket begärt men varför ska man nöja sig med det lilla?
jag är glad åt dom små sakerna i livet men jag vill mer mer och lite till, jag vill ha karriär, familj, sexliv och ett privatliv!

eftersom jag är barnsligt förtjust i presenter (både att få och ge bort) så är det ju självklart med en önskelista:

en soda stream (jag hatar att bära hem flera liter vätska)
Grays anatomy sesong 5
den super-snygga väktaren som brukar jobba på fredagar på Patricia
en hylla i badrummet
ett rosa kök
det som finns i den igentejpade lådan i överskåpet
medicinsk terminologi (en ordbok)
pengar i massor så jag kan flyga hit min kompis från england
ett par lila vantar som passar till min halsduk (jag tappade den ena så jag har bara en)
en vinkyl (fylld till bredden)
den gråa klänningen från HM (den passade inte min plånis just då)


Och sedan dom ständigt åtekommande och alltid lika uppkattade Vinarna! skumpa går ochså bra.

nu är första sesongen av star trek voyager tittad på och som vanligt måste man ha mer, så i natt blev det star trek nemesis.
Det är inte bra med ett sånt här dyrt intresse, speciellt inte med min studentekonomi, tv-seier på DVD kostar så jävla mycke.

Vi har haft små diskutioner om vilken ras man hälst skulle vilja tillhöra här hemma och hittils tycer jag att Klingonen är coola men det skulle va ännu coolare om dom va telepatiska.

Igår hittade jag min hund på sängen med sitt strömlinjeformade huvud i min godispåse så det var inte så mycket mer att gör än att ringa giftinformationen och det visade sig att att hon tydligen inte hade fått i sig nog mycket för att det skulle vara farligt så dör skulle hon ju inte göra i alla fall och det va ju ganska skönt, men det hindrade henne inte från att spy hela natten och morgonen idag så nu ligger hon i  soffan i sovrummet och tycker synd om sig själv, det kan hon ha.

den här veckan har jag varit på LIA på sterilen på karolinska, det skulle kunna ha varit hur kul som hälst om det inte hade varit för att jag vaknar varenda morgon och mår skitilla!
jag har varit helt slut hela veckan och i tisdags spydde jag när jag kom hem så jag fixade lite ledigt tors och fredag.

Eftersom jag har helg så unnade jag mig lite lösgodis och ca två timmar senare hittade jag hunden med näsan ner tryckt i påsen så det var bara att ringa giftinformationen och det visade sig att det inte var någon fara men den hunden är fan gratis just nu, jag hade inte förlåtit henne om hon hade dött.

Idag har jag känt för att bara ligga och ruttna i ett hörn.  Boski skickade ett sms och undrade vilken bank jag hade för att hanskulle föra över pengar och till och med då tykte jag att han var jobbig, det är inte han det är fel på, jag har tyckt så om alla idag. Frasse ringde idag och jag bad honom att ringa up men det var nog en bra sak att han glömde för jag har varit på ett sådant uselt humör idag så det känns som en kraftansträngning att vara trevlig, stackar mina fina vänner!

ikväll har det varit Halloweenfest hemma hos mig och Röver och det har gått ganska lugnt till om man jänmför med tidigare år, vi har inte haft några eldsvådor eller orgier utan det värsta har varit en liten brottningsmatch i min säng med en liten krukväxt som offer.
jag har varit utklädd till the king of pop him self och Hanna-banan var the king of pop den svarta versionen, det har varit roligt men man kan inte hålla på som man gjorde tidigare, jag börjar bli trött med andra ord.

nu blir det nog en liten prommenad med Xingu och när jag kommer tillbaka kan man ju hoppas att fler har blivit trötta och gått hem.