Förra veckan satt jag uppe och tittade på ett debatt program som kanske till och med hette debatt, kommer inte ihåg just nu, det var i alla fall med Birro och gänget.
Debatten handlade om dokusopor och den här Merall har tydligen någon form av rekord i deltagande av dessa så hon var där. Gästade gjorde också några "mammas pojkar"-deltagare och robinson-deltagare bland annat den här Kristian som uppförde sig som ett ärke-ärsel i bästa primetime tv. Självklart vill man ju tro att mycket var ihopklippt för att få det att se ut som han var det här prakt-ärslet som vi bara älskar att se på men jag är rädd att all mediaträning i världen inte skulle kunna göra den här mannen till en älskad b-kändis, varje steg han tog var ett klavertramp och godorna hoppade för glatta livet i tv-studion.
Jag menar inte på att han är djävulen själv utan att han helt enkelt säger allt vad han tänker på och utrycker sig klumigt och långdraget vilket resulterar i att det finns gott om utrymme för åhöraren att missförstå med flit och han har en en chans att räta upp diskutionen innan det är för sent, ett exempel:
- Jag skulle aldrig vara med i någon annan dokusopa än robinsson, den är lite finare eftersom den handlar om överlevnad.
Det är ju självklart att det var vad vi alla tänkte och robinsson är dessutom en av dom mer underhållande dokusopor men man ska akta sig för att säga det i ett rum fullt med folk som bara väntar på att bita huvudet av en.

Beträffande Merall (jag vet inte hur det stavas) så klandrar jag henne absolut inte för att hon har valt en sådan karriär, hittar man något man tjänar pengar på och gör bra så varför sluta? hon har ju inget att förlora förutom ett privatliv och det försvann redan första gången hon började gapa inför kameror.

Under hela programmet satt jag på helspänn och väntade, men det kom aldrig! Erik Billing var saknad i den debatten, vi pratar om en man som aldrig ger sig och som kan piska folk blodiga med sin vassa tunga. Jag kan knappt fatta att han inte var där, han måste ha tackat nej för jag har svårt att tro att han aldrig var inbjuden.