när jag var på väg hem här om dagen gick jag och funderade: av någon anledning så sätter jag upp folk jag inte gillar på höga pidestaler, för att när dom faller så faller dom långt.
Jag ser bara ingen anledning att hata och vara otrevlig med folk som har sårat mig för att jag vet att dom får igen för eller senare ändå på grund av deras beteende.
Jag talar helt enkelt om att hur jag känner och sedan låter jag det vara.

Vissa kallar det lättja eller lathet men jag och Jo kallar det karma!