Missuppfatta inte det här nu alla nyblivna mammor där ute men jag blir så trött på alla som föder barn!
Jag tvivlar inte en sekund på att det är det största som hänt att dom blir med barn och det är så mysigt och jättekul men jag blir helt slut av att sprudla av glädje och vara glad och spela förvånad för alla som blir med barn, det är ju så att alla vill vara speciella och det förtjänar man när man något så stort ska hända men jag orkar snart inte gulla med alla!!!
Det är så att ALLA blir med barn nu och det blir tröttsamt att tappa hakan varenda gång någon ska ha barn och knappt har slutat med blöjor själv. Jag har helt enkelt vant mig vid att världen ser ut så här och nu fattas bara att andra fattar det så jag slipper spela överlycklig och förvånad. Visst blir man glad för att dom ska få uppleva livets små underverk men personlign så kanske det skulle bli en mer äkta reaktion från min sida när bäbisen väl kommit och den är förkroppsligad och har en liten personighet.    

Är jag en vidrig och hämsk kvinna som känner så här?