Det är så konstigt hur man blir skadad fast man aldrig tappar hoppet.

Man dejtar, träffar någon bråkar och blir sviken. Ofta, även fast man är den som dumpar, så brukar man ha blivit sviken på något sätt.
Då gör man enligt konstens alla regler och kommer över det hela sen bestämmer man sig för att lägga fokus någon annanstans, karriär, resor eller på figuren och då! Då när man inte letar eller dejtar då dyker dom upp.
Och när man hittar någon med massor av potential och som säger saker som får en rodna över hela kroppen och flina dumt så blir man misstänksam. Det är liksom svårt för en flicka som har gått genom livet med as att tro på att det verkligen finns bra killar fast man inners inne vet att dom finns, andra hittar dom ju!