Idag hälsade vi på min farbror och faster i deras lilla hus på landet.
Jag sa som jag tyckte, att jag själv aldrig skulle kunna bo så men att dom har det bra där för som gillar ju det.
När vi kommer hem så säger min mamma:
- ja men du vet vell att han är sjuk? Det är det han menar med att inte kroppen orkar.
Som vanligt så har jag inte fått veta ett jävla Piss och hon hasplar ur sig sånt som om det vore dagens rätt liksom.
Nej jag hade inte en aning och exakt så här gjorde hon när min mormor blev sjuk och min mormor klarade sig inte, min farbror kommer att klara sig men han är fortfarande sjuk.
Sedan mormor dog så blev det liksom så påtagligt för mig att sjukdomar faktiskt vinner ibland och det skrämmer liksom mig.
När min mamma beter sig som om det är något som jag borde veta så blir jag arg, jag kan inte veta allt och allt rinner inte av mig!
Jag blir rädd när Dyrbara och oersättliga människor blir sjuka men det är inte ok att bli det enligt min mamma.