Jag har precis haft en livlig diskussion med en av mina bästa arbetskollegor. Hon är 9 år äldre än mig och helt övertygad om att jag en dag kommer att tänka precis som hon men jag tror inte det. Hon har en bra lägenhet och är förlovad med en kille som hon älskar, jättebra. Hon är helt övertygad om att alla vill ha trygghet och veta precis vad man får jämt men jag vill inte det. Jag vill ha äventyr och lite spänning och kanske bli lite överraskad ibland. Fast anställning är lite av en boja för mig och jag vill ha en egen lägenhet bara för att känna frihet att göra som jag vill.
Jag tror inte att jag kommer att leva lycklig med någon i alla mina dagar och framför allt tror jag inte att allt löser sig bara jag blir kär. Det är ju då problemen dyker upp!
Självklart vill jag också ha någon att älska som bara är min men jag räknar inte med det i nuläget och jag tänker inte sitta på den här arbetsplatsen och bli förbittrad det är en sak som är säker!