jag saknar honom så fruktansvärt, han sa att att han hade funderat i en vecka innan han gjorde slut. Min nyårspuss va en lögn, han menade den inte. Han lät mig sitta med alla andra tjejerna på festen och prata om framtiden medan han viste att allt skulle bli skit. Jag ville så gärna säga till honom att jag älskade honom på tolvslaget men gjorde det inte, vissa stunder önskar jag att jag hade sagt det och andra tänker jag att jag gjorde rätt.

Han lät mig sitta med hans familj och prata om att jag ville flytta ihop med honom, att jag ville ha familj med honom. jag känner mig som en sån idiot. Under en vecka kom han fram till att han älskade mig, att han inte enns var kär i mig och aldrig kunde bli. han gav mig inte enns en chans att få prata igenom det eller få försöka göra det bättre. JAG FICK INTE ENNS EN CHANS!

På dagarna känns det ok men på kvällarna kommer den här ensamheten. Ögonen är svullna och min näsa är aldeles röd av att snyta sig. Jag kommer aldrig att älska igen. jag har aldrig känt mig så sårad och sviken i hela mitt liv.