Just nu lever jag av mina vänner. dom får lyssna på mitt eviga gnäll om allt och utan dom skulle jag ligga ihopkrupen i en hög och vara full hela dagarna.

Massage-tanten på mitt förra jobb ringde eftersom jag hade bokat tid men det blev inte av då alla planer som innafattade Truckis ställdes in. När jag förklarade att jag hade blivit dumpad och utslängd så var hon så himla stöttande. Hon är en sån mänsika som man kan säga precis allt till, hon är lite flummig men hon säger alltid som hon tycker. Hon hade själv gått igenom likanande året innan och hon sa att jag skulle tillåta mig att ligga i fosterställning på golvet och gråta i några månader, jag tror det är det jag gör nu fast på mitt eget sätt.