Jag är glad och lycklig men när jag sitter och tittar på en av mina hundra kärleksfilmer och dramor så kan jag ibland känna mig ledsen över att jag inte brinner för kärlek lika starkt som jag gorde förr. Chansen kanske kommer igen men jag önskar att jag kunde vara lika naiv som jag var förut men nu är man bitter och kräsen och det känns tråkigt att man inte blir hjärtkrossad lika ofta för det innebär ju att man aldrig har förväntningar och inte blir skoningslöst förälskad som man blev förr.

Man kan vell få bli lite ledsen bara för saken skull, under kontrollerade former.