först så tänkte jag att jag skulle sluta gnälla i bloggen eftersom det kanske blir gammalt men sen kom jag fram till att det faktiskt är min blogg så jag gnäller hur jävla mycke jag vill!

Ett par jag lärde känna förut är det konstigaste, gapigaste och debattsugnaste paret jag känner, man kan även tycka att dom ser lite ovanliga ut men det är det lyckligaste härligaste och finaste paret jag någonsin kännt, dom har haft svårigheter och överlevt det dom har drabbts av sjukdommar och sorg och fixat det med.
Dom är lite som jag skulle vilja beskriva kärlek, dom är det bästa för varandra och dom kompleterar varandra, är det inte så att den person som är bäst för en är den som säger:
- du är helt jävla dum i huvudet och jag älskar dig?

Jag slits mellan hur jag vill ha det hela tiden, ena stunden vill jag kunna bli kär och den andra önskar jag att jag aldrig blivit det.
Jag vill vara singel men inte vara ensam men den här gången måste något bli annorlunda!
Den här gången ska jag fan lida och gnälla och vara singel tills jag blir lycklig, för jag vet folk som har varit lyckliga när dom varit singlar och nu ska jag fan bli en av dom!