Jag har haft så svårt att sova på sistone och det beror nog på att jag har sån prestationsångest, jag ligger och känner mig stressad för att jag inte räcker till alltid och på att jag har så jävla mycket att göra och när jag inte sover så blir det ju såklart värre så det blir ett moment 22 där.

Tanken slog mig i morse vid fyra att man kanske skulle gå till kyrkan, jag brukade gå i kyrkan när jag va mindre och det är något med stämningen som gör att man känner sig glad. Nu i påsk ska det vara lite körsång och grejer och det är ju så jäkla fint att lyssna på om inte annat. Min konfirmationspräst var den underbaraste präst men kan tänka sig, hon var väldigt klok och med undantag för hennes predikningar så var hon en rolig person.
När man tala om för folk att man tror på gud så drar dom genast slutsatsen att man är fanatisk och omöjlig men jag vill tro att jag kan var rebell och älska det goda (och onda) i livet och samtidigt tro på gud, det ger mig lite tröst att tänka att jag inte är ensam inför allt jag ska ta för mig utan att någon lyssnar och puttar på när det behövs.
Ett kyrkbesök skulle vara enbart för min egen skull och något jag skulle vilja göra ensam, där behöver jag inte göra något annat än att ställa mig upp när man ska det och evenuellt sjunga med, det kanske skulle vara det jag behöver nu.