jag har haft en najs dag, varit på en dejt det var trevligt på ett vuxet sätt. Nu känner jag mig sådär ensam som jag gör ibland men jag är övertygad om att det går över, jag har aldrig tagit reda på om det går över men den här gången ska jag inte knarka sällskap utan jag ska rida ut den här olust känslan till jag pallar att vara ensam!

jag ska värkligen försöka komma över mitt sällskapsknarkande som har lett till impulsiva krogbesök, engångsligg och otäcka bussresor mitt i natten bara för att slippa vara ensam. helt ensam är jag ju inte jag har ju Jo som jag bor med men det är ju när man ska sova och på kvällarna man måste härda ut. 
Jag har ett mantra jag tänker mig när jag bli så här ynklig och gnällig, jag tänker mig att jag blir en slags hontiger som bara får nog och slår allt ifrån sig för att sen stega därifrån som en stark individ, det låter ju jätte flummigt men det funkar. Det är som att daska till sig själv och skärpa sig!