Jag kom på att vi hittade en igelkotte igår på vägen hem, den levde och jag ville ta hem den men det fick jag inte. 
Sedan jag flyttade till stockholm har jag utvecklat en farsination för igelkottar, jag hade nämligen en uppväxt helt befriad från kottar eftersom det inte finns lika många i norrland som här.  Jag gillar när dom rullar ihop sig när dom blir rädda men här är inte kottarna så rädda av sig eftersom dom nog är ganska vana vid folk så dom bara står där när jag petar på dom och rullar inte alls, så då får man "klappa" dom lite med foten i stället och då hänger liksom taggarna med som en hårdspyad frisyr och det är ganska coolt det med.

Hoppas jag inte "klappade" för våldsamt igår, jag var kanske inte i mitt ömmaste tillstånd, ölförfriskad och allt.


Så här gjorde inte min igelkott, den här ser ut att ha det lite jobbigt. Bilden hittade jag på Google på Franklyonline.se (skriver det här så kanske man har stulit lite mindre)

Jag har en klasskompis som gillar kottar, det är hennes grej.