Jag känner mig som en osäker 14åring inte som den självsäkra (vissa skulle säga självgod) 24åring som jag är. Jag tar åt mig och blir sårad av allt, det är i och för sig så här larvigt naiv jag har önskat att jag hade kunnat va igen men det här fallet kanske det inte är besvarat från hans håll och jag tror att jag helt ekelt är för feg så jag skulle nog sätta ett nackskott i det här "dejtandet" innan jag skämmer ut mig och får mitt hjärta mosat under ett par billiga DCs.

Så känns det nu i alla fall, frågan är om min nyfikenhet kommer att tillåta mig att smita ur det här utan att ta reda på hur det ligger till, fast tanken på att ta en sån diskution med nogon som vrider sig som en mask på en krok så fort man nämner ord som kan likna något annat än oseriöst snuskprat och alkoholrelaterade historier.