...Tydligen. En kombination av värme, bakfylla, lite mat, för mycket att tänka på och för lite vatten gjorde att jag höll på att säga got natt en liten stund, fy va pinsamt det skulle varit.

Sånna här gånger känner jag skulle vilja ha någon som tog hand om mig och som man kunde gosa ner sig med och som kunde tycka lite synd om mig när saker blir för mycket. Någon som kunde säga:
-Nä, är du bakis, stackars!
Eller
-nemen höll du på att svimma, får du ju inte göra.

Och så måste det sägas med en "tycksyndom"-ton gärna med kombination med klapp på huvudet och puss på kinden, då skulle jag kunna köra en balkong-läpp och pipa lite ynkligt. Det är inte ofta jag känner mig så här men nu gör jag det.