Jag har inte ens känt karljäveln länge men andå har jag suttit på jobbet och bölat i två timmar och jag tänkte fortsätta med det när jag kommer hem och tills det känns bra igen.
jag kommer att fortsätta hoppas att han vill komma förbi och prata med mig och kanske vilja försöka på riktigt tills allt hopp är ute eller tills han gör det.

jag har inte känt honom länge jag bara tycker mycket om honom, eller så känner jag lider jag av förlusten bara, den här kännslan av att jag har förlorat.
Jag brukar vara så samlad! jag vet inte ut eller in! jag vet inte vad det är för fel på mig!? kan någon laga mig?