Korviz har hittat en tjej, så han som alltid har funnits där för mig finns inte där längre, inte för mig i alla fall.
Man inbillar sig ju att den man dumpar aldrig kommer att släppa en helt, och jag erkänner att jag är ego, jag vill ju att han ska älska mig resten av sitt liv så om jag ångrar mig så kan jag komma tillbaka. Jag har ju alltid fått komma och gå som jag vill till honom men inte enns mammas lilla botoxhjälte får som hon vill jämt.
Fördelen med det är ju att jag behöver inte känna mig som ett svin när jag gör lite som jag vill nu förtiden, tidigare har jag gömt det lite för att inte han skulle bli sårad igen men han har gått vidare nu så nu kanske vi kan vara vänner igen då.