Jag skyller på Hormonerna rakt igenom! Jag är inte den som blir svartsjuk och blir jag det så dämpar jag det med sunt förnuft så jag blir aldrig rabiat och okontollerad av svartsjuka. Igår kännde jag inte igen mig själv för då blev jag svartsjuk helt utan anledning, det är till och med pinsamt att skriva i älskade lilla bloggen.
Jag skäms sällan över kännslor jag känner för att det är ju männskligt men den kännslan är inte normal hos mig, idag känns det som en löjlig grej men igår var det så värkligt.

Jag kanske ska sluta träffa killar helt enkelt, fast jag är ju tillgivenhets knarkare och killar är mitt heroin och jag hyser en hatkärlek till mitt heroin, en hatkärlek som jag säkert delar med andra tjejer, hormoner är däremot min fiende! igår var jag till apoteket och skulle köpa piller för att motvärka en biefekt av det första pillret (vilket i sig är lite sjukt) och jag hoppas det funkar för jag orkar inte leva så här, ena stunden är jag hur lycklig som hälst andra vill jag helt enkelt inte leva längre och tredje så kan jag inte förstå varför folk bara vänder sig emot mig och då blir jag jätte arg och grinig. 

Det lättaste kanske är att inte träffa Truckis förren i augusti när äggen är lämnade, hormonerna är tagna och allt är överstökat fast det är ju så himla roligt att träffa killar på sommaren!