Igår kväll kom Truckis förbi och vi pratade lite. Trodde han skulle misstycka lite om min snesegling i helgen men det gjorde han inte, vi pratade en massa och det visade sig att han gillar mig och har saknat mig men han har inte tid att umgås med mig. Jag föreslog att vi kanske skulle lägga det här på is men det ville han inte och inte jag häller men det är ju frustrerande att inte kunna träffas men ja får vell se vad som händer. Jag försökte hinta lite om att man kan ju kompromissa. Varenda gång han och jag har "pratat" så blir jag så osäker han säger ju inte så mycket och det är så jobbigt.

Han kanske inte ar tid med det här i sitt liv nu, och om jag ska vara ärlig så kanske inte jag har det i höst häller men en sak är jag så inåthelvete säker på och det är att jag inte tänker vara ensam om att försöka i sånna fall, jag har slutat utkämpa två-manna-strider ensam och egentligen är jag inte så förälskad i tanken att tala om för någon hur den ska göra häller men han är verkligen helt lost är det gäller alla former av relationer och jag är livrädd för dom.

Undrar om det lilla utrycksproblemet kommer att bli för mycket för mig?
Undrar om jag kommer att flippa på att han inte har tid för mig?
Undrar om jag ska ändra min civilstatus på facebook till its complicated? för det är det!!