jag har kommit på att jag har ett missbruk, jag missbrukar kärlek och jag är så kär i kärlek så jag vet inte när det är äkta längre.

Jag kan få kärlek nu om jag vill det och jag kan inte låta bli att låna den tillfälligt men jag vill inte ha den!!! innerst inne vill jag vara ensam och fixa allt själv men det är så sjönt att vara två, och att ha någon att prata med och non som man har svinkul med även när man gör skittråkiga saker, det är det skönaste som finns men jag är rädd för alla krav och för att bli fast i ennu ett själadödande förhollande där allt man gör är att försöka förändra folk till den man vill att dom ska vara och känna pressen på sig att vara någon man inte är.


jag vill kunna vara ensam hemma och må bra av det och jag älskar att sjunga musikalklassiker på största allvar i bara trosor och BH men just nu är jag så rädd för att vara ensam att jag målar in mig själv i ett hörn, jag måste göra mitt bästa för att inte lova saker jag inte kan hålla.