I går när jag var hurtig och cyklade till min praktik på Danderyds sjukhus så var det så grusigt på vägen så i en sväng så gick det inte bättre än att jag vurpade och slog mig på knät, Mina byxor va trasiga och blodiga och jag skulle bli sen till jobbet så jag tog en snyt-servett (oanvänd) och ett plastband som va kvar efter en avspärrning på ett bygge och knöt runt knät sen cyklade jag vidare.

När jag kom fram till DS så bad jag om sett plåster men chefen, som har jobbat på akuten ch är OP-syrra från början, stod och gapade lite när vi bytte om. Det blev inte bättre än att jag fick gå in på hennes kontor och lägga benet på en stol medan hon sprang ner till akuten och hämtade kompresser och grejer. Efter 10 min kom hon tillbaka och började spruta bedövning på såret sen sa hon helt coolt att om jag har tur så kanske hon slipper sy.
När bedövningen hade tagit så borstade hon med en gummiborste och limmade ihop såret sen kunda jag gå och jobba.
Eftersom glaset alltid är halvfullt för mig så måste jag ju säga:
-Vilken jävla tur att jag gjorde illa mig på vägen till sjukhuset!
Och:
-vilken tur att jag jag slapp sitta i ett väntrum och vänta på sjukvård, dessutom slapp jag ju betala!

JAG HAR DET BRA!

I morgon ska jag cykla till DS igen för Maj skulle ju bli förberedelsen till Turiet-semestern!


Ja, det är vackert!


Mina förstörda byxor.