Jag och Korviz hade en av våra små diskutioner igår, vi har aldrig allvarliga diskutioner men om vi hade det skulle det här varit en sådan.
Vi kom fram till det vanliga; Korviz gnällde för att jag inte ville dejta honom och jag på pekar att vi är två singlar som inte behöver dejta och sedan kallade jag honom brudig och bad honom vara kåt, glad och tacksam.
Efter det hade vi en av våra vanliga diskutioner då han påpekade att han tyckte min rumpa var sjukt snygg i mysbyxor, då visste jag inte riktigt vad ja skulle tycka, vems rumpa är snygg i mysbyxor?
vid den tidpunkten kännde jag bara att, kunde jag skulle jag älska den mannen, men det går inte, inte nu, och inte som jag har blivit.
Jag menar: han lyssnar på allt jag säger och kommer ihåg det, han tar inte för allvarligt på saker som inte ska tas på allvar, han ältar inte saker och han missförstår aldrig med vilje. Han kan sitta och plugga med mig och tycker om det!
samtidigt känns det lite som att man inte kan lita på vad man känner när man är nysingel och sårbar dessutom vet man aldrig vad som kan lura bakom nästa knut.