I april på började jag ett nytt smärtsamt Mästerverk strategiskt utplacerat på bröstet,och visst kunde jag räkna ut att folk skulle titta men jag trodde ärligt talat inte att det skulle gå så här långt.
Aldeles nyss fick jag snällt dra ner linnet för att visa en 50+ lastbilschaffis min kroppskonst och dra tatuerings historien ennu en gång: JA det gör svinont! det kommer att ta 9 tim och det kostar en shitload av pengar. Jag förnekar inte att anledningen att man gör tatueringar är ju för att man tycker att det är snyggt och man vill ju visa upp dom men ibland känns det som att vissa tittar lite väl mycke. Ett exempel kommer här: 

Det var ute kväll som stod på schemat och alla var fulla och glada! I en trappa möter jag en redigt drucken Finne som helt ogenerat ställer sig och glor mig mellan brösten, jag får ju som bekant skylla mig själv efter som jag själv har satt dit skiten så jag låter honom titta, efter ca 5 min börjar jag tycka att det blir lite pinsamt och jag påminner honom att jag faktiskt har ett ansikte, han tittar mig i ansiktet men går genast tillbaka till brösten. Allt detta hände utan utbyte av artighets fraser så jag tog mig friheten att befria honom från dessa tillsynes hypnotiserande bröst.

Det är lyckligtvis relativt sällan sånt händer och oftast är det roligt när folk kollar och frågar. Den roligaste frågan att få är när dom undrar vad tatueringarna betyder eftersom alla mina tatueringar finns där som en hyllning till människor som betyder mycket för mig. 
Jag kommer att lägga ut bilder på mina tatueringar så fort jag får kläm på hur det går till (för er som har missat det så är jag teknisktefterbliven) men just nu så känner jag att jag måste avsluta med någon form av ordspråk eller var för inte en verbal käftsmäll men vi tar en klassiker:

SMÄRTA ÄR BARA VEKHET SOM LÄMNAR KROPPEN!