Hut jag än vänder och vrider på saken så blir inte något av mina mansproblem lättare men ni ska veta att själva kärleksbekymmret har jag lagt åt sidan och skiter i så det besvärar mig inte längre. Det som besvärar mig är att jag nästan bara har manliga vänner och dom har en tendens att sluta prata med mig när dom skaffar flickvänner inte alla men vissa, och min taktik är att bli vän med flickvännen dels för att jag vill ha fler tjejkompisar och dels för att det kanske blir lättare om dom känner mig alltså försöker jag vara förstående och trevlig men ibland blir jag så jävla sugen på att gapa och skrika och ställa till med världens hallå men hur mycke på plus ligger man om man säger saker som:
- Jag förstår att du är kär men jag skulle inte ta i din pojkvän med tång!
Eller:
- jag har varit där, köpt tröjan och skulle aldrig åka tillbaka!
Eller varför inte:
- Jasså? har han tagit tag i sitt "lilla" problem nu?

Ok den sista hittade jag på nu men jag har försagt mig i vissa situationer då jag har trott att folk har pratat med sina flickvänner men det visar sig att tillfälle för det samtalet inte dykt upp.