just nu befinner jag mig i en tid i livet då jag inte kan låta bli att älska att hata saker, eller för den delen hata att älska saker!
Jag hatar mig själv för att jag inte kan lägga ner min bok, inte för att det är en bok men utan för att det är manga!
jag kämpar så hårt för att vara cool men d går ju helt åt skogen när man förälskar sig i en mangaserie!
Inte nog med det så har jag snöat in på en anime-serie! jag hatar mig själv för att jag har blivit nörd! men jag älskar det! 

jag känner även en hatkärlek för wondergrans (som det kallas hemma) eller även kallat doftgranar eller wonderbaum. Vanlij-wondergrans tar mig genast tillbaka till början på 90-talet då familjebilen var en högt älskad mercedes. Vem kan låta bli att mysa vid tanken på sitta och puttra fram i en trött diselbil när termometern visar 25 plusgrader och allt luktar vanilj. Bilminnen ligger mig extra kärt om hjärtat eftersom dom ofta har min pappa i huvudrollen. 

Wondergrans med nybilsdoft är min mammas grej, kan hända att det beror på att hon aldrig gillade gammbilarna som familjen hade. Hon köpte sin första nyare bil när både jag och min bror hade flyttat hemifrån och den bilen osar av nybilsdoft. Personligen hatar jag den äkliga doften men namnet är helt oslagbart, döpa en doft efter något som egentligen inte har någon doft?! vad kommer härnäst? wondergran med doft av källvatten, sommarbris eller fjälltopp? 
Vaktmästaren som jobba här luktar precis som nybil, jag ska ge hans fru ett julklappstipps.